Hej bästa Bloggers!

Nu är det dags att dra igång bloggandet igen, börjar i vanlig ordning med att kommentera kommentarerna:

Hallå Andreas! Kul att du hittat hit, jo formen var ju kanon innan det blev som det blev, kände mig som en torped upp för Mösseberg! Håller tummarna för dig i helgens Giro di Mösseberg, synd att jag inte kan vara med eller hejja på, giftemål får liksom gå före, tror att det är rätt prioriterat. Kör hårt!

Tack för din kommentar Magnus, jo i rapporten nedan kan du läsa om mitt IM äventyr, vi ses!

Rapport från IronMan SM:

Har haft en fullspäckad tävlingssäsong hittills. Resultaten har varit blandade, har gjort en bra löpartävling som jag vann och formen var på god väg, därefter blev det cykel i Spanien och desvärre en lunginflamation, återhämtade mig förvånansvärt snabbt och kunde göra Gbg-varvet på 1h,24min kort efter. Formen var åter på G och det kändes OK. En kraftig allergisk reaktion på pollen kom ca 3 veckor senare än vad det brukar göra för min del. Medförde att jag var riktigt sänkt i 2 veckor och sov all tid som jag inte arbetade.

Efter detta kämpade jag på och har kört de tävlingar som jag planerat i Svenska cuppen, en enligt mig på de flesta tävlingarna. Körde dock enligt mig själv, bra på lagtävlingen SM sprinten, där laget slutade på en 8:e plats. Tog första (tilldelades) sträckan och var enligt mig inte fullt så långt efter täten på simningen (de simmar ju förbannat fort) och sedan flöt det på bra, utan några direkta svackor. Här blev jag dopingtestad, vilket var en liten tröst, då det visar att man i varje fall har intentionen att vara med där framme. Säsongen har varit plågsam då det är väldigt mycket hårdare att tävla när formen sviker. Dock har jag tränat på allt vad kroppen håller för, känns som att jag har kapacitet som inte riktigt har gått att plocka fram.

Så till IronMan SM som gick av stapeln den 1 augusti i Kalmar. Inför SM ådrog jag mig en ryggskada, kändes som att ett revben gått av, när jag vaknade på mornarna vid 7 tiden så hade jag seriöst ont i ryggen till klockan 12-13 på dagen, då började kroppen komma igång och så jick det ok tills nästa morgon o.s.v. Visade sig att det var en muskelbristning i ryggen. Dagen innan SM var skadan i ryggen nästan helt borta och jag var sugen på att köra, hade varit lite dålig i magen under veckan men det är jag ju oftast (på grund av bortopererad tjocktarm se ”best of blogg). Kände att jag förlorade mycket vätska och salter på grund av diarréer. Ingen optimal uppladdning inför en IronMan alltså. Hade svårt att äta (vilket är ovanligt för mig) dagen innan IM. Tänkte att jag hade säkert reserver ändå (måste vara positiv).

Familjen var samlad och jag tyckte att det skulle bli roligt att tävla, starten gick och det kändes bra i kroppen, kanske saknades lite tryck, men tänkte att jag omedvetet höll tillbaka inför det avslutande varvet på simningen, första varvet gick ok dock kände jag av en begynnande huvudvärk. Typ 32 minuter tog första varvet. Siktade på timmen eller under. Drog igång hårt på det andra och sista varvet och började må illa, fick allt ondare i huvudet och det kändes som om simglasögonen var på väg igenom skallen, stannade och rättade till glasögonen för att lätta på trycket, dock utan effekt. Kort därefter så spydde jag i en serie kramper i magen, tänkte att det var nog det onda som skulle ut och fortsatte att simma efter bästa förmåga. Efter att ha spytt fyra gånger kände jag mig lite spak, funderade ett tag på att hänga kvar vid markeringsbojjen (rundningsmärke) för att kräkas färdigt, men något rösten inom mig sa att – det här är IronMan, det ska vara tufft. Jag simmade nu utan kraft men levde på den teknik som jag trots allt har arbetat upp. Funderade på att bryta efter simningen men kom fram till att jag måste testa cyklingen, kan ju bryta om jag börjar må dåligt igen tänkte jag. Ut på cykeln i högsta fart och kände att jag var i mitt rätta element, är ju bra på cykel! Kände även här att det var svårt att dricka vätska och att få i mig energi. Cyklingen gick väldigt bra och jag cyklade upp mig från en 130 plats till en 8-9:e plats tror jag. Under cyklingen märkte jag att synen blivigt dimmigare och jag fick allt svårare att se klart och jag kände mig allt mer snurrig, ett tecken på vätske och saltbrist. Inte bra tänkte jag när jag helt vimmelkantig försökte hitta mitt ”bås” för att byta till löpningen. Inspirerad av publik och att jag faktiskt hade cyklat riktigt fort, femte snabbaste tid tror jag 4h 36 eller 37min, så fortsatte jag min kamp mot värmen och den allt mer sviktande kroppen. 7km gick bra, ganska sakta men ändå ok, kan jag bara hålla detta tempo även om jag blev passerad då och då så är det bra tänkte jag. Efter ytterligare några kilometer och ett allt mer släpande löpsteg började jag ana att det här blir svårt och att något inte var rätt i kroppen.

När jag så kom in för varvning efter 14km löpning var det slut, beslutet var inte svårt, vilket jag trodde att det skulle vara, men kroppen sa NEJ!

Hade inte ont någonstans och ryggen var inte heller problemet. Min syster frågade efteråt då jag mådde bra om jag inte var besviken, hon trodde att jag skulle vara det, men det var jag inte. Hade gett gärnet och kroppen ville inte, att då kunna bryta kändes som en vinst i sig. Borde givetvis ha gtt upp redan på simningen (kommer till varför längre ner). Men hade jag inte fortsatt så hade jag inte fått cykla fort, undrar hur fort jag hade cyklat om jag varit i slag?!

Det värsta med IronMan SM var att se blicken i min brors ögon när han såg mig göra tecken för att nu kliver jag av banan, han är min assistans på tävlingarna och har inga krav på min prestation men den blick han gav mig signalerade att han var riktigt ledsen för min skull, detta skar faktiskt i hjärtat och jag blir lite förbannad när jag tänker på det, ”kroppjävel” tänker jag då. Både jag och min blivande fru, gifter oss nu på lördag, blevriktigt magsjuka efter Kalmar och turades om att springa på dass. Tråkigt nog så satte detta igång värkar hos min sambo som är rejält gravid. Anna- Linnéa har fått lida en hel del på grund av magsjukan och det är först nu som värkarna kommer mer sällan, vi ska inte få barn för än i slutet av oktober så det är för tidigt att få värkar nu.

Nu står det 3-1 mellan Da duv och IM distansen, alltså 4 starter i IM varav en bruten, lite surt men revansch kommer….

För övrigt så ser jag det så här: Alla dagar som jag kan simma 3,8km samt cykla 18 mil och springa 14km är bra dagar!!!

Livet är ju kul! Efter sjukdomen så tänkte jag att jag måste komma i form till vårt bröllop, började då springa och vägde faktiskt 89 modiga kilon förra fredagen, kilon som jag la på mig efter IM. Vägde faktiskt 83kg igår och är på god väg att komma i fin form till bröllopet, siktar på 80kg tills på lördag…

Hur har jag tappat alla kilon då, ja om allt går enligt planerna imorgon så har jag under veckan fre-fre sprungit 15mil, cyklat 18 mil och sovit en hel del, min blivande hustru sa att -jag är som en lejon hanne (då sträckte man ju lite på sig, tills hon fortsatte) du springer (tränar) och sedan så sover du!

Som äkta man får man väl bättra sig….

Är föresten anmäld till Tjörn halv IM, nu blir det åka av!!!!!!!

(Lite nakenbänkpress är aldrig fel, jag pressar här 105kg, ont iryggen i en månad efteråtsmiley) PS! Under rubriken bilder på min hemsida kan Ni (längst ner se mitt berömda 190kg marklyft, var lite bitigare då:)

Da duv- The man ho has no Limitations!