OK då Borgman o bloggers, nu är jag igångsmiley

Det hela började med en tuff vintersäsong där kroppen blev allt sämre. Tvingades äta allt mer antibiotika för att magen skulle fungera (har ju opererat bort tjocktarmen, se best of blogg i menyn kategorier) Hamnade tillsist på Kärnsjukhuset i Skövde under två veckor. där fick jag ligga till sängs utan att kunna äta eller dricka, fick näring o vätska genom en kateter till hjärtat.

Kalmar IM kändes väldigt långt borta och en öppning av buken för att se vad som felade kom allt närmre. Då var jag inte stor kan jag lova o tankarna gick till alla de som är barn och genomgår samma sak. Minst sagt tufft.

Lyckades dock med tarmvila att få ordning på magen och sakta men säkert kunde jag komma tillbaka. Skönt att få vara med familjen och att levasmiley

Tog mig tillbaka genom att leka mig till bättre fysik, att ta sig ur sängen var tufft under den närmsta tiden efter sjukhusvistelsen, doktorn ringde o ville att jag skulle komma in på provtagning då värdena (blodvärde, infektionsvärde, levervärde m.m. inte var bra då jag skrevs ut). Det skippade jag, hade fått nog av sjukhus för den här gången och kände att jag blev nog friskare hemma hos familjen som jag saknat något grymt).

Just det lek ja, vi åkte till Branäs och åkte Snowboard

Här ses jag i ett dödsföraktande hopp, det var lite jobbigt för jag hade bråttom till toalett efter varje hopp, magen var ju kass, men roligt var detsmiley

Ovan ser Ni bilder från när jag verkligen kom igång igen, började seriöst coacha Emanuel Bjärkhed som kör sin första IM tävling i elitklassen på lördag. Hans andra triathlon någonsin. Emanuel har visat sig vara en värdig arvtagare av triathlontronen här i Falköping på sikt…..smiley Med cykel som sitt starkaste kort så är vi ganska lika. Tilsammans har vi lyckats få till en riktigt fin säsong trots lite motgångar med sjukdom och för Emanuels del lite skador. Nu blir det spännande på lördag. Tackar alla som stöttat och hjälpt mig på vägen, kommer skriva mer om sponsorer senare men Triathleten och Sailfish samt JB cyckel i dalsjöfors och Gebe frukt, Claessons chark, dalblads och inte minst Salomon hjälper mig att kämpa vidare trots kroppens brister.

Nu ser jag fram mot att rejsa och rejsa hårt, detta ska bli kul på riktigt. Oavsett hur det går så kommer jag att le mot soluppgången ståendes i vattenbrynet 2 minuter i 7 på lördagensmorgon. Det är inte illa det, inte illa alls.

Da duv “the Machine No Limit!”