Hallå kära Bloggers! Ja vad kan man säga, en fullständig knock för en otränad kropp.

Hade ju inte tränat något pass sedan Kalmar triathlon, i varje fall inget pass värt att tala om. Men kroppen kändes redo för stordåd och det är ju alltid skönt att komma igångsmiley!

Tävlingsdagen började med 5 minuters mtb cykling upp på en platå där byte till löpningen skedde. Jag låg med i tätklungan och följde tämligen lätt med. Väntade lite på Rikard och undrade om han hade det tungt. Tog rygg på Oscar och Göran Hilmersson som är fina cyklister.

Väl uppe på toppen kom Rikard och jag upp med täten och bytet till löpning. Hmm tänkte jag det var väldigt vad mjölksyra jag har i kroppen. Funderade vidare att mjölksyran borde försvinna under bytet, då det tar lite tid att få av hjälm m.m.

(Rikard satte av med sin hjälm på huvudetsmiley) men jag han stoppa honom från att släpa runt på den på löpningen).

Satte av i samma tempo som tätgruppen, men insåg snabbt efter ca 100m löpning att om jag skulle överleva mer än 5 minuter till så var det läge att bromsa lite. Mjölksyran byggdes upp till oanande höjder. Har faktiskt aldrig kännt så mycket mjölksyra som inte ger sig, utan nu var det mjölksyra i hela kroppen och i detta syra bad tvingade jag kroppen frammåt. Terrängen som vi löpte i var värsta tänkbara, med sankmark/vattenhål samt små lerberg som vi hela tiden fick ta oss upp på och ner för.

Inte ens när jag är fulltränad så ar det min löpning, men i detta otränade mjölksyra tillstånd så var det bara att pressa kroppen till bristningsgränsen och hålla ut.

Rikard sprang lätt framför mig och han både orientera och svära lite innan jag kom ikapp. Det var riktigt tungt uppför och jag fick stödja mig på knäna för att komma upp för kullarna. Detta hade ju varit helt OK om vi hade varit nära målgång, men nu var vi ca 15 minuter in i tävlingen…..

När vi tagit den kontrollen som var längst bort och var på väg hem, började vi gå förbi en del lag i backarna, och då gick jag uppför. Således var det fler som led i terrängen tänkte jag och snubblade vidare. Det gick fortare nedför nu, för jag hade slutat hålla mot med fötterna, nu hasade jag ner för tre metersstupen. Lite blandade resultat i landningarna, men inget förödande och fort gick det ju.

Här var det inlagt ett äventyrsmoment, hopp i iskallt vatten fån ca 4 meters höjd, vägran att hoppa medförde tidstillägg.

Bara vi kommer ut på MTB banan tänkte jag, då kommer syran att minska, kom nu upp för kullarna i lite bättre tempo, men väl uppe när jag slappnade av i kroppen så blev det lite snesteg och raglande helt enkelt. Måtte inte Rikard se detta tänkte jag.

Frammåt, frammåt……

Så tillslut, byte till MTB cykling, cykling brukar ju vara min grensmiley! Glädjen blev kort, kunde bara konstatera att mjölksyran nu pressades ut till hårstråna. Tuffheten som kännetecknar en bra/snabb MTB cyklist försvann efter 3 minuters cykling då jag gått rätt över styret med en spektakulär luftfärd som följd. Slog mig ganska rejält i vänster hand. Fick fortsätta cyklingen med ett grepp runt styret som inte involverade tummen.

Blev inte så mycket cykling efter det utan mera bära på cykeln. Tur att min cykel var lätt, här ser man att en lätt cykel kan vara värd en hel del:)

Rikard avslutade cyklingen med en pyspunka som vi räddade genom att fylla på med kolsyra så fort all luft pyst ur.

Efter cykelsläpandet var det paddlingsdags, varken jag eller Rikard är några kanotister, men vi är hyfssade på det ändå, fast vi bara kör det på multipsorttävlingar ca. en gång /år. Nu gled vi förbi flera lag och solen sken ikapp med att mina mjölksyra ben fick vila.

Efter kanoten var det dags för poängplock, alltså plocka kontroller ca 10st i valfri ordning och på valfritt sätt (paddla, simma, cykla, löpa).

Då Rikard hade punka och jag tyckte att det var tråkigt att cykla när jag fick mjölksyra så fort jag tog i på cykeln, så bestämde vi oss för att simma och springa.

Första simningen iförd de kläder som ni kan se på bilderna nedan var ca 250m, det blev 250 kalla meter och efter 10 crawltag kändes det som om huvudet var inlindat i is. Skönt att det gick att simma i mitt rådande tillstånd. Andra simningen ca 75m gick bättre för min del och jag kunde simma på lite.

Kände krampen komma i droppen på lårens framsida när vi började springa igen. Inte nu tänkte jag, får inte bli repris på förra gången vi körde, då musklerna krampade ihop totalt. Men efter ca 5 minuter löpning så var kroppen varm igen och som tur var släppte kramptendensen.

Vi hade tjänat ca 30 minuter på att cykla poängplocken, men då löpningen fungerade bättre än cyklingen för min del och Rikards punktering som vi inte orkade laga så fick det bli löpning. Jag låg på allt jag orkade och vi småpratade och talade lite om livets mysterier, en miss i orienteringen fick oss at löpa någon kilometer extra, bra träning tänkte jag och manade på Rikard att inte svära för mycket…

Löpningen slutade med en kontroll högst uppe på en 40m hög brant lertopp, skämta med mig!!! Stönade jag, bara att kämpa sig upp och hasa så försiktigt ner man kunde, bara hinderbanan kvar då. Hade fasat för hinderbanans vägg, en vägg som man skulle ta sig över.

Vi bestämde oss för att Rikard skulle gå över först, jag knuffade på och det gick bra sedan var det min mjölksyrakropps tur, kände när jag fick tag i väggens överkant att det inte fanns ett uns av kraft i armarna, bara mjölksyra, men med Rikard påknuffandes så gick det bättre än väntat och vi passerade ett lag på upploppet.

Rikard var stark som vanligt, och det är alltid kul att raca med sin gamla barndomskamrat från Falköping. Det blir ju alltid roliga och minnesvärda stunder i en sån här tävling. Så mitt tips är att Ni hänger med nästa gång det är dags för Femmans!

Riktigt kul att vara på G igen! Belåten vilade jag sedan i gräset. Hade tagit ut mig rejält och kört med mjölksyra i 6 timmar. På vägen hem mådde jag riktigt illa och när Rikard började tala om hamburgare så fick jag gå ut och spy. Sedan käkade vi och fortsatte hem mot nya äventyrsmiley

Här kan Ni se resultatlistan från tävlingen:

http://www.femmansmultisportrace.se/pdf/2011/resultat2011.html

Kör stenhårt/ det gör jag:) MVH/Da duv- no Limit!