Blog Image

Davids triathlonblogg

Mjölksyra i hjärnan!!!

Tävling Posted on 2011-10-03 16:20

Hallå kära Bloggers! Ja vad kan man säga, en fullständig knock för en otränad kropp.

Hade ju inte tränat något pass sedan Kalmar triathlon, i varje fall inget pass värt att tala om. Men kroppen kändes redo för stordåd och det är ju alltid skönt att komma igångsmiley!

Tävlingsdagen började med 5 minuters mtb cykling upp på en platå där byte till löpningen skedde. Jag låg med i tätklungan och följde tämligen lätt med. Väntade lite på Rikard och undrade om han hade det tungt. Tog rygg på Oscar och Göran Hilmersson som är fina cyklister.

Väl uppe på toppen kom Rikard och jag upp med täten och bytet till löpning. Hmm tänkte jag det var väldigt vad mjölksyra jag har i kroppen. Funderade vidare att mjölksyran borde försvinna under bytet, då det tar lite tid att få av hjälm m.m.

(Rikard satte av med sin hjälm på huvudetsmiley) men jag han stoppa honom från att släpa runt på den på löpningen).

Satte av i samma tempo som tätgruppen, men insåg snabbt efter ca 100m löpning att om jag skulle överleva mer än 5 minuter till så var det läge att bromsa lite. Mjölksyran byggdes upp till oanande höjder. Har faktiskt aldrig kännt så mycket mjölksyra som inte ger sig, utan nu var det mjölksyra i hela kroppen och i detta syra bad tvingade jag kroppen frammåt. Terrängen som vi löpte i var värsta tänkbara, med sankmark/vattenhål samt små lerberg som vi hela tiden fick ta oss upp på och ner för.

Inte ens när jag är fulltränad så ar det min löpning, men i detta otränade mjölksyra tillstånd så var det bara att pressa kroppen till bristningsgränsen och hålla ut.

Rikard sprang lätt framför mig och han både orientera och svära lite innan jag kom ikapp. Det var riktigt tungt uppför och jag fick stödja mig på knäna för att komma upp för kullarna. Detta hade ju varit helt OK om vi hade varit nära målgång, men nu var vi ca 15 minuter in i tävlingen…..

När vi tagit den kontrollen som var längst bort och var på väg hem, började vi gå förbi en del lag i backarna, och då gick jag uppför. Således var det fler som led i terrängen tänkte jag och snubblade vidare. Det gick fortare nedför nu, för jag hade slutat hålla mot med fötterna, nu hasade jag ner för tre metersstupen. Lite blandade resultat i landningarna, men inget förödande och fort gick det ju.

Här var det inlagt ett äventyrsmoment, hopp i iskallt vatten fån ca 4 meters höjd, vägran att hoppa medförde tidstillägg.

Bara vi kommer ut på MTB banan tänkte jag, då kommer syran att minska, kom nu upp för kullarna i lite bättre tempo, men väl uppe när jag slappnade av i kroppen så blev det lite snesteg och raglande helt enkelt. Måtte inte Rikard se detta tänkte jag.

Frammåt, frammåt……

Så tillslut, byte till MTB cykling, cykling brukar ju vara min grensmiley! Glädjen blev kort, kunde bara konstatera att mjölksyran nu pressades ut till hårstråna. Tuffheten som kännetecknar en bra/snabb MTB cyklist försvann efter 3 minuters cykling då jag gått rätt över styret med en spektakulär luftfärd som följd. Slog mig ganska rejält i vänster hand. Fick fortsätta cyklingen med ett grepp runt styret som inte involverade tummen.

Blev inte så mycket cykling efter det utan mera bära på cykeln. Tur att min cykel var lätt, här ser man att en lätt cykel kan vara värd en hel del:)

Rikard avslutade cyklingen med en pyspunka som vi räddade genom att fylla på med kolsyra så fort all luft pyst ur.

Efter cykelsläpandet var det paddlingsdags, varken jag eller Rikard är några kanotister, men vi är hyfssade på det ändå, fast vi bara kör det på multipsorttävlingar ca. en gång /år. Nu gled vi förbi flera lag och solen sken ikapp med att mina mjölksyra ben fick vila.

Efter kanoten var det dags för poängplock, alltså plocka kontroller ca 10st i valfri ordning och på valfritt sätt (paddla, simma, cykla, löpa).

Då Rikard hade punka och jag tyckte att det var tråkigt att cykla när jag fick mjölksyra så fort jag tog i på cykeln, så bestämde vi oss för att simma och springa.

Första simningen iförd de kläder som ni kan se på bilderna nedan var ca 250m, det blev 250 kalla meter och efter 10 crawltag kändes det som om huvudet var inlindat i is. Skönt att det gick att simma i mitt rådande tillstånd. Andra simningen ca 75m gick bättre för min del och jag kunde simma på lite.

Kände krampen komma i droppen på lårens framsida när vi började springa igen. Inte nu tänkte jag, får inte bli repris på förra gången vi körde, då musklerna krampade ihop totalt. Men efter ca 5 minuter löpning så var kroppen varm igen och som tur var släppte kramptendensen.

Vi hade tjänat ca 30 minuter på att cykla poängplocken, men då löpningen fungerade bättre än cyklingen för min del och Rikards punktering som vi inte orkade laga så fick det bli löpning. Jag låg på allt jag orkade och vi småpratade och talade lite om livets mysterier, en miss i orienteringen fick oss at löpa någon kilometer extra, bra träning tänkte jag och manade på Rikard att inte svära för mycket…

Löpningen slutade med en kontroll högst uppe på en 40m hög brant lertopp, skämta med mig!!! Stönade jag, bara att kämpa sig upp och hasa så försiktigt ner man kunde, bara hinderbanan kvar då. Hade fasat för hinderbanans vägg, en vägg som man skulle ta sig över.

Vi bestämde oss för att Rikard skulle gå över först, jag knuffade på och det gick bra sedan var det min mjölksyrakropps tur, kände när jag fick tag i väggens överkant att det inte fanns ett uns av kraft i armarna, bara mjölksyra, men med Rikard påknuffandes så gick det bättre än väntat och vi passerade ett lag på upploppet.

Rikard var stark som vanligt, och det är alltid kul att raca med sin gamla barndomskamrat från Falköping. Det blir ju alltid roliga och minnesvärda stunder i en sån här tävling. Så mitt tips är att Ni hänger med nästa gång det är dags för Femmans!

Riktigt kul att vara på G igen! Belåten vilade jag sedan i gräset. Hade tagit ut mig rejält och kört med mjölksyra i 6 timmar. På vägen hem mådde jag riktigt illa och när Rikard började tala om hamburgare så fick jag gå ut och spy. Sedan käkade vi och fortsatte hem mot nya äventyrsmiley

Här kan Ni se resultatlistan från tävlingen:

http://www.femmansmultisportrace.se/pdf/2011/resultat2011.html

Kör stenhårt/ det gör jag:) MVH/Da duv- no Limit!



Live, typ…

Tävling Posted on 2011-09-30 23:09

För att följa lite livebilder (om vi får mobiltäckning) klicka på länken:

https://skydrive.live.com/redir.aspx?cid=8c25beefa0b25122&page=play&resid=8C25BEEFA0B25122!105



Femmans multisportrace

Tävling Posted on 2011-09-28 20:00

Jaha bästa bloggers, då var det dags igen för ett inlägg i den mest uppdaterade bloggen i etern…..

Efter en synnerligen tuff period med lite träning och mycket trötthet så börjar jag nu hitta tillbaka till formen, eller i varjefall vägen till formen.

Min bardomskamrat Rikard Åsander kommer under lördagen den 1:e oktober att vara ute och slita i Göteborgs terrängen. Kalla dopp och mycket lidande och slit i lera med stelfrusna fingrar utlovas.

(Jag och Brollt (Rikard Åsander) efter Tranrikesrundan. En tävling som det året mest blir ihågkommet som- Är detta rätt väg eller???

Ska försöka få till en livesändning här på bloggen, med lite info om hur det går på lördagens multiäventyr. Får se hur det lyckas, vi kommer att kämpa på så gott det går med väldigt lite bra träning i kroppen och några fler kilon att släpa på.

http://www.femmansmultisportrace.se/index.php?option=com_content&view=article&id=8&Itemid=11

Annars passar jag på att länka till JB´s cykel cykelrea i den nya webshoppensom är i full gång, skynda att fynda: http://jbcykel.jetshopmini.se/

Kommer att lägga ut min träningsutrustning på huvudsidan så snart jag fått klart vilken cykel det blir till nästa år, även på mtb sidan så blir det nytt. Här kommer den eviga frågan att funderas kring nämligen, stelt eller heldämpat, 29:er eller.. Carbon eller alu? Ja mycket av livets stora frågor helt enkeltsmiley!

Tillsist då: Tjenare Helena! det var ett tag sedan, hörde att du blivit godsägare i Lund, tröttnat på lyxlivet i italiensmileyJa, det var tider det…. När får man besöka godset?

(Drömmen om Panarea……)

Kör hårt/Da duv- No Limit!



SM IronMan 2011

Tävling Posted on 2011-08-04 03:43

OK då Borgman o bloggers, nu är jag igångsmiley

Det hela började med en tuff vintersäsong där kroppen blev allt sämre. Tvingades äta allt mer antibiotika för att magen skulle fungera (har ju opererat bort tjocktarmen, se best of blogg i menyn kategorier) Hamnade tillsist på Kärnsjukhuset i Skövde under två veckor. där fick jag ligga till sängs utan att kunna äta eller dricka, fick näring o vätska genom en kateter till hjärtat.

Kalmar IM kändes väldigt långt borta och en öppning av buken för att se vad som felade kom allt närmre. Då var jag inte stor kan jag lova o tankarna gick till alla de som är barn och genomgår samma sak. Minst sagt tufft.

Lyckades dock med tarmvila att få ordning på magen och sakta men säkert kunde jag komma tillbaka. Skönt att få vara med familjen och att levasmiley

Tog mig tillbaka genom att leka mig till bättre fysik, att ta sig ur sängen var tufft under den närmsta tiden efter sjukhusvistelsen, doktorn ringde o ville att jag skulle komma in på provtagning då värdena (blodvärde, infektionsvärde, levervärde m.m. inte var bra då jag skrevs ut). Det skippade jag, hade fått nog av sjukhus för den här gången och kände att jag blev nog friskare hemma hos familjen som jag saknat något grymt).

Just det lek ja, vi åkte till Branäs och åkte Snowboard

Här ses jag i ett dödsföraktande hopp, det var lite jobbigt för jag hade bråttom till toalett efter varje hopp, magen var ju kass, men roligt var detsmiley

Ovan ser Ni bilder från när jag verkligen kom igång igen, började seriöst coacha Emanuel Bjärkhed som kör sin första IM tävling i elitklassen på lördag. Hans andra triathlon någonsin. Emanuel har visat sig vara en värdig arvtagare av triathlontronen här i Falköping på sikt…..smiley Med cykel som sitt starkaste kort så är vi ganska lika. Tilsammans har vi lyckats få till en riktigt fin säsong trots lite motgångar med sjukdom och för Emanuels del lite skador. Nu blir det spännande på lördag. Tackar alla som stöttat och hjälpt mig på vägen, kommer skriva mer om sponsorer senare men Triathleten och Sailfish samt JB cyckel i dalsjöfors och Gebe frukt, Claessons chark, dalblads och inte minst Salomon hjälper mig att kämpa vidare trots kroppens brister.

Nu ser jag fram mot att rejsa och rejsa hårt, detta ska bli kul på riktigt. Oavsett hur det går så kommer jag att le mot soluppgången ståendes i vattenbrynet 2 minuter i 7 på lördagensmorgon. Det är inte illa det, inte illa alls.

Da duv “the Machine No Limit!”



Tjörn IronMan!

Tävling Posted on 2010-08-30 16:55

Hallå Bloggers!

Efter min seger vid bråddetorps IronMan så kändes det som att storformen var på väg.



Vinnare!

Tävling Posted on 2010-08-08 22:23

Hallå bloggers!

Den som väntar på ngt gott….. Typ ett par veckor sedan senaste blogginlägget, men det är mycket nu för en trebarns far och make:)

Jo!så kom man 6:a i SM över IM distansen, men vägen dit blev lite oväntat lurig…

Innan jag återger vägen till 6:e platsen i SM vill jag bara nämna att jag nu i lördags vann bråddetorps IronMan triathlon. Distanserna var 300m sim, 8,9km terränglöpning (kuperad bana samt 2,2 mil cykel). Det blev maxfart hela vägen och jag ledde loppet från start till mål, sluttiden blev ca 1h och 8 minuter, då man får cykla tilllbaka efter målgång för att få sin sluttid. Se resultat här: http://www1.idrottonline.se/ImageVault/Images/id_312178/scope_0/ImageVaultHandler.aspx

Löpningen gick förvånansvärt bra med tanke på att man kört en IronMan veckan innan. Kul att stå överst på prispallensmiley

Nå dags för berättelsen om SM, eller “att snåla är att skjuta sig i foten en aning….”

3 veckor innan SM, bilden nedan, allergisk, tjock men vid gott modsmiley, det är ju gott om tid! – minns jag att jag tänkte då!(När jagblir pollenallergisk, triggar det igång min inflamatoriska- tarmsjukdom dvs. kroppen blir trött och seg,på grund av just inflamation i tarmpaketet.) Vid sidan av mig ser Ni Ylva som hader en hel strand att vara på, men hon valde de enda stenarna som fanns att kila fast sig i mellan!

Tidigt bestämde vi oss för att familjen skulle stanna hemma, Kalmar under triathlon SM kan vara en farlig plats när man är barn då cyklister kommer farande i hög fart, och att ensam ta hand om tre barn bland allt folk lockade inte min fru Anna- Linnéa.

Jag skickade iväg familjen på en minisemester i den vita bilen istället (se bild)

Själv tog jag sponsor bilen tillsammans med min ovärderliga tävlingssupport, min bror Pontus. Mina föräldrarföljde också med till Kalmar för att njuta av atmosfären och för att hejja på migsmiley

Då värmepannan (kombinerad vatten-luftpanna) gått sönder hemma samt en ofrånkommlig grävning för att dra in vatten och avlopp till sommarstugan, då de slutar med utedasshämtning i det området så var det läge att spara in på lyxen, i det här fallet, nytt dischjul och högprofilhjul. Lösningen blev att låna ett par snabba hjul. Så här stod jag då med nya hjul och redo att göra mitt yttersta för att avverka Kalmar banan på en förhoppningsvis ny bästa tid. Har tidigare haft 9h 05 minuter på banan.

Bild nedan: Starten för simningen:

Bild efter simstart: mor och far njuter av den arla morgonstunden, det låg spänning i luften!!!

Min simning var kontrollerad och största målet var att ta mig i mål i år, fick ju bryta förra året efter ett varv av tre på den sista löpningen på grund av sjukdom, spydde fem gånger under simningen då. Med detta i åtanke så höll jag tillbaka lite på simningen och fick tiden 1h och 2-3 minuter på 3,8km simning, borde vara god för en simning under timmen dock.

Men med krafter kvar och flaggan i topp så var det dags för momentet som jag har en hat- kärlek relation till: cyklingen. Cykeln är alltid ett riskmoment, och fast att jag är snabb på cykeln och brukar ta in på framförvarande snabbsimmare så drar jag alltid en lättad suck när jag kan gå växla ut på löpningen efter avslutad cyling.

Växlade sedan ut på cyklingen och växlingen gick fint, inget strul med våtdräckten eller liknande, detta var ju för mig årets första tävling, så jag var lite ringrostig (faktiskt) alltså kände av att en del rutin i välingar m.m. kunde varit bättre. Kroppen har ju inte varit i form för tävlingar förns nu.

Efter ca 10- 15 km cykling kommer ett järnvägsspår som måste korsas med cykeln, det dunkar alltid till i hela cykeln vid denna passage. Vad var det han jag tänka när ett svischande ljud hördes från framhjulet efter ovan nämnda passage?

Låste upp frambromsen helt, dvs flyttade frmhjulets bromsklossar så brett som möjligt för att ge hjulet plats, enkel sjustering som görs i farten. Nu försvann ljudet. Kunde nu pressa på rejält och kände mig mycket stark. Kunde passera några duktiga cyklister och var definitivt på G, nu ska här tokköras tänkte jag och pressade ner kroppen för att bli så aerodynamisk som möjligt.

Då hände det, lät först som att jag fått ett kolapapper som fastnat på hjulet, svish, svisch svich lät det, kanske ett löv tänkte jag och saktade in lite, nä det lossnar snart från däcket tänkte jag och dundrade vidare. Det började lukta bränt och tillsist började cykeln skaka då hjulet vobblade. NÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄJ!!!!!!!!!!! han jag tänka:

-inte bryta nu, det får inte hända!!!

Första tanken var att springa tillbaka 3 mil med cykeln till växlingen, köra Marathon löpningen och sedan åka hem då hade jag i varje fall nyttjat min uppladdning tänkte jag. Insåg dock snabbt att tre mil på cykelkskornas klossar skulle vara direkt skadligt.

Nu fick jag stanna och se mig omcyklad. Med kraftigt vobblande hjul på grund av spräckt fälg, fälgbandet (yttersta delen på carbonfälgen) hade sjunkit in ca 6mm, fick jag ta mig sakta de resterande typ 3,5 milen till vändpunkten och växlingsområdet.

Här kunde jag meddela min bror att nytt framhjul måste anskaffas, denna komversation tog tid och ändå fick min bror väldigt lite info om hur han skulle lösa det hela. Lösningen blev Colting och arrangörernas guidning om hur och var och vad som var tillåtet vid hjulbyte. Paserade Colting på vägen ut ur växlingsområdet som meddelade att efetr ytterligare 6 mils cykel vid nästa varvning skulle jag få et nytt hjul!!! 6 mil, kändes som ett varv runt jorden, även om det kändes bra att veta att en lösning var på G, och att kompetenta personer arbetade för att lösa mitt dilemma.

Voblande hjul och en bön om att däcket och hjulet skulle hålla för att vobbla sig fram i högsta möjliga fart i ytterligare 6 mil så brände jag på. Tänkte inte så mycket på att jag kunde skada mig rejält om hjulet gav vika. Tankarna kom och gick under detta andra varv och till min förvåning ochlättnad så höll hjulet, ganska otroligt faktiskt! Det visade sig senare att hjulet var lagat, hade jag vetat detta skulle jag inte has kört med det hjulet.

Stannade nog 3 gånger för att kolla till hjulet/däcket och väl inne i växlingsområdet fick jag springa med cykel till min plats och byta till ett treekrat HED DEEP- hjul “Coltings” för att sedan springa ut med cykeln igen. Vad hade detta kostat i tid och framför allt karaft? Sista varvet på cykeln fick jag bränna på allt vad tygen höll för, frustrerad grymtade jag högljut när jag gav mig ut på sista varvet på cykeln. Med det ypperliga Hed- hjulet se bild nedan från: www.lewasport.se

så öste jag på, detta resulterade i att jag efter ytterligare 6mils tokkörning på cykeln för att ta igen förlorad mark var en smula stum i benen och mentalt trött, strulet hade kostat en hel del psykisk energi och det var som jag sa till Falköpingstidning i en intervju “som att gå en mental IronMan i IronMan loppet”.

Lena (www.lewasport.se) frågade mig eftger loppet om jag inte tyckte att det var läskigt att köra med ett så högprofilat hjul fram på cykel?

– Svarade att jag kunde kört med dischjul fram denna tävlingsdagen, förgrymmad över att hjulet sprack så var adrenalinnivån på max så jag bryfdde mig inte om att vinden slet tag i hjulet och försökte blåsa mig av banan.

Växlingen till löpning (se bild nedan) gick ganska bra, måste ha skohorn nästa gång, kan tjäna tid där.

Jag öste på i full fart ut på löpningen och kom ifatt tre löpare med bra fart, efter 1km så tänkte jag att den här farten kan jag inte hålla, gör ditt eget lopp och gå inte tom på kraft första varvet- Dave lugna ner dig!

För första gången i mitt liv så lyssnade jag på den kloka rösten och släppte sakta iväg trion av snabblöpare. Frustrerad över att kraften var borta så beklagade jag mig för Colting när jag passerade honom där han stod och hejjade på. Det går bra skrek min mentor åt mig, håll ihop det!

Tänkte mycket på allla tips jag läst och fått till mig om triathlonlöpning med stumma ben och lite kraft. Anpassade mig efter förhållanden, trött kropp och trött järna efter hjulstrulet och se där, jag började få fart på påkarna. Tack också till Pär Hyss, min goda vän som är kanonsimmare samt Colting och Jennie som kom med tekninktips under löpningen, har dessvärre en tendens att “hösäcka” till mig när jag är trött.

Tack också till min klubb TriathlonVästs medlemmar som hejjade på mig för fullt.

Extra tack till Torbjörn Wollfram som gav mig extra kraft med påhejjningar, efter var han väldigt glad att jag är på G igen, nästan gladare än jagsmiley

– Sånt ger bränsle till kommande stordåd:)

Spring frammåt, inte uppåt! Sträck på dig! In med armarna! Led med tummen! Tipsen var många, men alla var välkommna. Minns att jag tyckte att jag sprang riktigt uselt, sakta och segt. Ältade mitt strul med hjulet även för min klubbkamrat Stephan Andersen, – Släpp det nu! -och fokusera på uppgiften, lät orden från Stephan. Ett gott råd som fick mig på banan igen, såväl fysiskt som psykiskt. Kom igen nu Dave tänkte jag- Stephan har ju rätt, frammåt nu frammåt och skärp dig. såg löpare framför mig och tänkte:

– Han, hon springer riktigt lätt och fint och snabbt! Märkligt var det att då passera dessa löpare då jag upplevde att jag gick sakta frammåt. Passerade ganska snabbt den fortspringande trion som jag fick släppa från starten- Så går det tänkte jag för mig själv. när man öppnar för hårt. Stärkt av att min löpning verkade effektiv så tuffade jag på, mötte Ted ås som för dagfen såg mycket tagen ut, han hade ingen bra dag helt enkelt. Tycker mycket om Ted, så det var lite surt att se mannen plågad.

Känslan i kroppen under löpningen var lite som att köra bil med för lite bensin, i vissa lägen så fick jag bränsle och kunde ösa på, så helt plötsligt så upphörde “bränslet” att tillföras motorn och det gick sakta igen. så här höll det på fram till sista 8 km, då man vände och skulle tillbaka. Nu satte jag fart. måtte kroppen hålla nu tänkte jag.

När det endast återstod 12km kvar så kom jag ifatt en medlöpare, förswökte gå om, men han bet sig kvar. Undrar hur mycket han har kvar tänkte jag och vi joggade lugnt och lurpassade på varandra den siste biten. Han tar mig aldrig i spurten tänkte jag, mitt i allt detta rävspel så sprang tydligen Carl Brummer också triathlon Väst förbi oss. Hade jag sett honom hade jag hänt på, men nu blev det istället en spurt där min medtävlande fick se sig omspurtadrejält. Grattis till Carl som gjorde ett grymt fint lopp! Även min spurt kamrat fick en fin sluttid. Grattis och stoor kram till Linda Eriksson som körde på bra och avverkade sin första IronMan, en tredjeplats i SMsmiley

Skönt att ta mig imål och fantastiskt skönt att känna sig stark igen, kan jag köra så här bra med strul, undrar hur det kommer gå när allt flyter på…….

Grattis till alla som genomförde Kalmartriathlon, i mina ögon är alla som står på startlinjen i vattnet vinnare, resan dit, till vattenbrynet i Kalmar är inte lätt. All träning har man ju oavsett resultat genomgått och det är modigt att ge sig på en IronMan.

Tack till arrangörer och publik, jag kommer att fördjupa mitt samarbetet med www.lewasport.se och jag kommer att änvända hennes produkter vid mitt triathlonläger och simcamp nästa år.

Ha det gott därute och kör aldrig på med trasiga grejjer, det kan kosta mer än en 6:e plats om olyckan är framme.

Jag och mitt serviceteam, världens bästa faktiskt, Brorsansmiley

PS! Tack till alla som hör av sig och berättar att del låter sig inspireras av min sida, Ni inspirerar mig!!

Da duv- No Limitsmiley



SM IronMan 2010!

Tävling Posted on 2010-07-28 00:19

Hallå bloggers!

(Skäggig men smal! Nu åker all behåring av till SM)

Har varit en tung period med allergi och seghet i kroppen men för en månad sedan så vände det och för tre veckor sedan så svarade kroppen på träningen:)

Nu är jag 10 kilo lättare än för tre veckor sedan och riktigt sugen på Kalmar och SM över IM distansen. Hur kommer det att gå då?

Nja! Har ju inte tävlat i triathlon i år så det blir intressant och se vad man kan åstadkomma så här i årsdebuten. Första målet är att gå i mål. Andra målet är under 9h för då blir jag bjuden på lunch:) av cykel Conny, som inte tror att det är möjligt för mig i år. Men det ska vi bli två om…….

Följ min framfart på lördag här:

http://www.kalmartri.com/index.php/nyheter/resultatservice-online-och-sms/

Jag lovar att köra stenhårt!!!!

/Da duv- The Machine, No Limit!



MTB premiär!

Tävling Posted on 2010-06-03 23:53

Hallå trogna Bloggers!

Ledsen att det dröjt med inlägget, men det har varit lite tungt den senaste perioden. Ja inte tungt på ett ledsamt sett, jag är fortfarande strålande glad, men pollen allergin har slått ut mig för stunden.

Sprang ju Gbg -varvet, kände mig lite kass i kroppen innan, och tiden blev inget bra för att vara mig och jag sprang sönder vaderna, främst hö- vad så nu kan jag inte springa, doch går simning och cykel bra. Tror att det var pollenalklergin som satte käppar i hjulet för mig, och nu är det lite tungt. Huvudvärk, seghet, nysningar och rinnande ögon. Men snart är det värsta förbi:)

Hemsidan(min alltså) är uppdaterad med blandannat, “intersportcupen” samt recept! Gå in och inspirerassmiley Annars så säljer jag en hel del prylar under webshop och kika även in under köp o sälj, min MTB ligger ute där.

Vi, jag och min bror Pontus, höll i en premiärdag på MTB banan, riktigt kul och samtliga deltagare fick pris från Salomon.

Då vi märkt ut banan med Intersport snitslar på Mösseberg i Falköping så figurerade våran insars i Falköpings tidning, se textremsorna nedan. Detta tog jag dock med ro, min reaktion på klagomålen ang fula snitslar på berget var ungefär så här, se länk: http://www.idiot.se/roliga-filmer/fel-losenord/

Har också träffat mentor Colting, riktigt kul med fin träning och god mat samt finfina tips!

Texten i detta inlägg kommer lite fel, men det buggar lite….

Ha det gott och kör lagom hårt. Snart kommer en inbjudan till sim Camp, häng med och fördjupa dig i simningens underbvara men komplexa värld/ Da duv- No Limit!



Next »