Blog Image

Davids triathlonblogg

Gbg Varvet!

Tävling Posted on 2010-05-18 19:28

Hallå Bloggers!

Jasså Linda, du ska också köra Kalmar! Nu blir det ännu hårdare, en riktigt stjärnspäckad event alltså! Jo, får nog släpa mig til Skara ngn dag…

Nu i helgen kan Ni träffa mig i Salomons monter i tältet vid nummerlappsutdelningen (mässtältet) torsdag- söndag. Enda tiden jag inte står där och ler, kommer vara d¨å jag springer Varvet.

Springer som vanligt inte i eget namn, då jaq brukar ha pollenallergi vid Gbg-varvet så avvaktar jag med min anmälan, brukar alltid vara någon plats som blir ledig. I år startar jag troligen i led 1A. 1A startar samtidigt som eliten så det blir till att kuta som en skållad bäver för att hänga med:)

Återkommer med vilket namn och nummer så att Ni kan följa min framfart över gatorna i Götet.

Håll tummarnasmiley!

Da duv- No Limit!

PS! Glömde nämna att jag gjorde tävlingspremiär innan min vapenbroder Rikard Åsander i år:) “Ett mål avklarat” Jippi.



Tävlingspremiär

Tävling Posted on 2010-05-14 16:58

Hallå igen Bloggers!

Undrar om det dyker upp någon till mtb- premiären den 30 maj? Om inte, så tar jag o brorsan alla fina priser självasmiley

Nu har jag gjort min premiär på tävlingsbanan, milterrängen i Tibro, det gick OK. Inte kanon men OK. Enda tråkiga var att jag förlorade en placering då jag (min vana trogen) sprang fel när jag skulle spurta ifrån nr: 105 här på bild.

Surt, men det var ju inte SM som tur var. Bakom mig på bilden (som jag snott från Stephans sida), ser Ni Stephan Andersen (ingår tillsammans med mig i Triathlonvästs elitgrupp), han hade varit sjuk innan loppet så han kunde inte springa som han brukar.

Kul att vara igång igen och återigen förvånas man över hur många duktiga löpare det finns därute.

Min övriga tävlingsplanering kommer snart……

PS! Colting ska köra SM i Kalmar, nu blir det hårt:)

MVH/Da duv- No Limit!



Vasaloppet 2010!

Tävling Posted on 2010-03-05 12:52

Hallå bloggers!

Christian, mitt kvallopp i Skövde gick kass, blev sjuk efter det loppet och hoppas att det berodde på det, annars kommer Vasan att bli tuff. Dock tog jag mig runt 4,2mil och det var ju positivt. Körde 20 minuter långsammare än min egen satta godkända tid…

På det 4:e och sista varvet komer jag ihåg att jag tänkte” hmm, vad långsamt dom åker där framme, felet var bara att de körde ifrån mig”!!!

Syster, kul att du testade mina recept, dessa kommer att hamna på min hemsida inom en snar framtid, kram på Er och synd att jag som vanligt tränade när Ni var här, men jag var ju ansvarig för den träningsdagensmiley

Bild tagen vid ett reklamjobb som modell tidigare i veckan, gick ned några kilo inför denna session (man vill ju se bra ut naken “Coltings bok”). Efter detta fick familjen en släng av magsjuka, så jag har fått äta upp mig för att orka med nästa äventyr som är Vasaloppet.

Här kan Ni följa min väg i Vasaloppsspåret:) OBS! Kostar 30:- för denna tjänsten, men då får du 8 mellantider, i Smågan, Mångsbodarna, Risberg, Evertsberg (över halva loppet avklarat), Oxberg, Hökberg, Eldris samt målgången i Mora.

Namn: David Svensson

Startnummer: 4813

SMS:a Vasa VL 4813 till nummer: 72777

Enligt en rolig tjänst utarbetat av självaste IBM ska jag ta mig runt på 6 timmar och 27minutersmiley.

Testa Era sluttider via denna länk:

http://www-05.ibm.com/se/vasaloppet/

Hade ju 5.32 för två år sedan, men det var då det……

Nu gäller det att valla rätt och att stå på så laggen glöder,.

Nedan ses bilder från en träningsdag för triathlonväst som jag höll i tillsammans med Johan Lundin,

Lite fler goa bilder (skridskoträning med Algot och Torik samt en superglad tös, Ylva:

Kör hårt och lev gott/Da duv- No Limitsmiley



Längdskidor!

Tävling Posted on 2010-02-10 22:04

OK kära Bloggers, det var en tung tävliongs dag i Skövde i söndags.

Efter att ha tränat ca 3 mil skidor så var det dags att ge sig i kast med en tävling över distansen 42km. Lite crazy måste man ju vara, så det var bara att ta skidorna och ge sig iväg. Ny topp utrustning från Salomon och stavar (Rex Wizzard) från Friluftsfabriken, som inte testats innan loppet samt det faktum att någon *#!¤## hade lagt på valla som gjorde att det gick sakta utför men var bakhalt uppför, nåja trots allt första gången jag vallat skidorna själv, resultatet var milt sagt kass!

Nu säger Ulf på Intersport i Falköping (min skidcoach) att man kan aldrig skylla på vallningen, för det ingår i conceptet så att säga. Men jag har lärt mig lite mer om mina skidor och hur jag ska valla dom. Felet var nog att jag inte hadde någon glidvalla på, samt att jag skulle ha lagt fästvallan en bit längre bak på skidan samt kortat av i fram ca 3 eller 4 cm. Valla är inte helt lätt, se bifogad länk: http://www.youtube.com/watch?v=n_L86ZiR4Ko&feature=dir



Kul, kul, kul!

Tävling Posted on 2009-10-05 07:47

Hallå Bloggers!

(Starten i Tjörn Halv IronMan, 1200m sim, 9 mil cykel och 21 km löpningsmiley)

Skäms lite… jag har varit en dålig Bloggare!

Ställde ju tillsammans med min barndomskamrat och multisport- Teamkamrat Rikard Åsanderupp i Femmansmultisport i helgen, padling 19km, bära 2 kajaker 1500m samt hopp från 7 meter ned i iskallt vatten med påföljande simning ca 20m. Allt detta + löpning och mtb i hällregn. Mer om detta längre ned. På tävlingen träffar jag en deltagare som kommer och tackar för en inspirerande blogg som han följde med intresse! Då skämdes jag över den senaste tidens bloggförsummelse. Nu tar jag mig i kragen och tar tag i mina rapporter igen som jag hoppas ska inspirera Er.

Börjar där jag slutade senast, Tjörn Ironman. En halvIronman där jag var riktigt revanschsugen efter Kalmar (som jag fick bryta på grund av sjukdom). Hade ju aldrig kört denna sträcka innan, så det var lite extra spännande.

Familjen låg sjuk veckan innan Tjörn IM, kände att jag var på G, men två dagar innan började jag bli lite dålig, trött och håglös liksom. Istället för att köra de förberedande löppassen som jag brukar inför en viktig tävling så fick jag ägna all tid till att sova mycket och vila min kropp, en och annan alvedon intogs också. Ärligt talat så var jag nog inte 100%-ig i kroppen dagen för racet. Var lite ”rösen” frusen inifrån så att säga. Skämtade med bror att vi skulle ta in på spa istället för att rejsa, då vi var på väg i bilen till tävlingen klockan 06.00. Simningen var nedkortad på grund av busväder, från 1,9km till 1200m, detta passade mig fint då jag dels simmat sämre och sämre allt eftersom säsongen gått samt att jag inför Kalmar satsat mycket tid och kraft på simningen, där spydde jag ju under simningen och simmade därmed långsamt, allt detta gjorde att jag vilade från simningen till Tjörn och fokuserade på cykel och löpning.

OK! Där stod jag alltså i växlingsområdet på Tjörn och försökte få min tempocykel att inte blåsa iväg. Alla hade problem med kringblåsande prylar och man fick hålla tummarna för att cykeln inte skulle blåsa ned från cykelstället! Jag visste att det var ”do or Die” gällande sponsorer och hur jag skulle se tillbaka på säsongen. Ett bra resultat var nödvändigt!!! Som vanligt var jag inställd på att göra mitt bästa.

(Sima, simma simma)

Starten gick och tillsammans med b.la. Ted Ås och Stefan Anderssén tog vi täten i löpningen in i sim-momentet. Därefter simmade jag sicksack och orienterade som om jag var berusad, efter plågsamma ca 22minuter var jag uppe ur vattnet, låg då mitt i fältet och de snabbaste simmade på ca 15 minuter. Jaha tänkte jag nu får jag spetta på, på cyklingen. Trampade på något när jag rusade upp ur vattnet, trodde att det var en sten som slog igenom, så där Ni vet, när man springer barfota på asfallt t.ex. Tänkte inte mycket på detta med foten, men det gjorde ont under cyklingen och foten kändes lite bortdomnad. Cyklingen var en helt annan historia, kändes att jag var i mitt rätta element, tog ett tag att återhämta mig från simningen men sedan kunde jag trycka på. Extra roligt under denna cykling som var 9mil var att jag hade en rikigt bra fajt med en annan cyklist.Min styrka som cyklist har alltid varit svag utförskörning, där är det få som matchar, döm om min förvåning när jag låg just i svagt utför med 54km/h och stod på så det kändes att benmusklerna vill tränga ur huden, då blir jag omcyklad, dessutom i ganska markant högre hastighet av en för mig okänd cyklist. Well tänkte jag med svetten forsande från pannan, jag ger mig inte, han ska inte få gå iväg för långt eller lätt, Da duv ger sig inte fajt. Sedan försvann han allt mer. Cykelbanan började sedan på banans andra hälft att stiga, då kommer jag tillsist ikapp den där cyklisten igen och sedan förbi, så fortsatte det sedan och jag var alltså starkare å banans sista del, och då visste jag att jag skulle passera honom innan bytet till löpningen så det vara bara att försöka hänga med när han blåste på utför och sedan passera på varvens sista hälft (banan var ju tre varv). In i depån var jag ikapp Stefan Anderssén från Skövde, då han är en duktig cyklist så förstod jag att jag var med i matchen igen! Bytet gick lite söligt och jag var då ca 300m efter Stefan när jag gav mig ut på löpningen. Hade honom inom synhåll ett tag, men sedan försvann Stefan allt mer, och tillsist tappade jag kontakten, kände en stickande smärta över bröstet när jag pressade på för att höja tempot, sänkte då farten lite och påminde mig själv om att detta är 2,1 mils löpning, längre än vad man kan tro och nu gällde det att ta sig runt på en bra tid.

(Mål spurten!)

Många hejjade på mig utefter banan, både tävlande och publik, detta sporrar mig alltid och när jag passerade Pasi efter en stunds löpning blev jag både förvånad och sporrad, förvånad för att han var hyfsat nyopererad och jag trodde inte att han skulle springa samt sporrad då av hans kämpa anda, när han långsamt löpte det varv som han hade planerat springa. Tänkte att för en så fenomenal löpare som Pasi så var det starkt att motivera sig till att löpa i det tempo som hans läkande kropp nu tillät, drog paralleller mellan mina egna operationer och de gånger jag börjat om från scratch. Pressade sedan på allt vad tygen höll och passerade småningom Stefan Anderssén och kunde tillsist spränga mållinjen som fjärde man och tredje svensk dessutom på en bra tid. Skönt och en värdig avslutning på en annars lite trög säsong med mycket små tjafs som förkylningar, lunginflammation m.m. Extra roligt var det när Stefan efteråt kom fram och gratulerade till insatsen, kändes att han verkligen var glad för min skull, har en del att lära från Stefan gällande simning! Foten såg ut så här, skar mig tydligen när jag sprang upp ur vattnet:

Kul, kul, kul och skönt för mig att ha ett fint resultat i bagaget från 2009. Gott och ge brorsan en bra tävling också, han har ju oförtröttligt passat upp mig under säsongen och kört bilen! Tack för det Pontus.

(Tack till brorsan chauffören)

Efter detta blev jag liksom övriga familjen sjuk, men det var det värt. Sjukdom verkar vara 2009 år gissel för vår familjsmiley

Tiden då jag var dålig, ägnades åt arbete och hemarbete, bland annat så fällde jag och bror en enorm hängbjörk hos mor och far, mina klätterkunskaper kom väl tillpass och vi fällde den bitvis från toppen och nedåt, ett riktigt äventyr faktiskt och grannarna tyckte att det var spännande.

Jag och bror fixade en sten trappa i trädgården och vi färdigställde renoveringen av ett badrum och toalett på nedervåningen samt utbyggnad-ombyggnad av garaget till sovrum, vi blir ju snart en till i familjen! Detta med en till i familjen präglar livet en hel del och vi blir ju fem snart som skall åka i bil m.m. Därav har jag köpt oss en ny bi, en Volvo D5 (diesel) kombi som hittills drar 0,63l/mil. Riktig familjebil med bra prestanda och gott om lastutrymme. Nu fattas bara dekaler från sponsorer.

(Gammal bil)

(Ny bil!!!smiley)

Kul, kul, kul och skönt för familjen att åka safe!

När vi ändå ar inne på tillökning så kan jag meddela att min frus, Anna-Linnéas mage är asa-stooor och att Anna-L har gått upp ungefär dubbelt så mycket mot de två tidigare gånger hon förr fött.

Bäbisen verkar vara välmående och stark, tyvärr lite för stark så Anna-L har ont när bäbisen tar i och rullar rund med benen. Hon får småvärkar hela tiden och bäbisen låg så långt ner i bäckenet att barnmorskan fick ta fram ultraljudet för att få en bild av att huvudet verkligen var i magen. Vidare har A-Linnéa börjat förbereda med en packväska för bb, en madrass hemma om det blir föda hemma, vilket hon gjort tidigare. Märker på mig själv att jag blir mer och mer vaken på hennes önskningar och att jag tar över mer av det dagliga bestyren för att hon ska kunna vila, äta och må bra. Hela min kropp verkar också förbereda sig för en bäbis, häftig upplevelse och många säger ju att det är så stoort att bli förälder och att det är så speciellt, själv har jag då tänkt att det är ju inte så himla märkvärdigt, varenda en av oss har ju den vägen vandrat så att säga. Men nu när man själv står inför det är det stoooort och lite spännande/skrämmande. Mina farhågor är att A-L ska råka illa ut, i andra hand kommer farhågorna om att bäbisen skall råka illa ut, vara skadat eller skada sig under förlossningen, tredje farhågan är att barnet skulle ha något gravt handikapp eller en sjukdom.

Sista farhågan är att barnet skulle ärva min sjukdom alltså Ulcerös colit, men vi bär alla på ärftliga sjukdomar som hoppar generationer och ibland poppar upp (t.ex canser), så det är bara att hoppas på ett friskt och glatt barn. Dock vet jag att livet inte kan tas för givet och att man får hantera allt efter bästa förmåga och göra sitt bästa utifrån omständigheterna. Men spännande är det och jag tänkte när jag åkte hem sent en kväll från mitt arbete att: nu får du inte köra i diket, inte innan du sett din bäbis. En helt omsvävande tanke att det kommer en bäbis, som man skapat tillsammans, och när man börjar fundera över hur liv kan skapas och sedan börjar reflektera över vilka ingredienser som skapar liv så blir det lite som att tänka på rymden, lite svårt att greppa helt enkelt. Nä, innan det blir för filosofiskt så ska jag bara klargöra att jag känner mig redo att bli far, har känt så efter det att jag fyllt 30 tror jag, en kvinnlig lärare som fick barn en gång sa till oss i klassen att man är aldrig redo att få barn, vet att jag tänkte att då kanske hon skulle väntat lite. Nu har jag ju en del träning av att vara extrapappa åt två förträffliga pojkar Algot 7 år och Torik snart 5 år, så man är ju lite luttrad så att säga. Men visst lir det annorlunda med en bäbis. Man undrar ju också vad det blir för person, A-L säger att bäbisen har lätt för att bli arg, och tar i så att A-L revben knakar. Bäbisen är enveten, vilket inte överaskar med tanke på att båda föräldrarna har den egenskapen. Bäbisen verkar gilla att röra på sig och har gott om energi. Spännande att träffa denna person snart….

Det om det, nu till femmans multisport, som vanligt detta år så var familjen sjuk i feber och jag likaså, hela veckan låg jag i feber men kände mig ok på natten till lördag, då jag fått fart på Rikard som var/är mitt i inflyttningstagen i nytt hem samt att jag alltid ser fram mot tävlingar och särskilt att köra multisport med en god vän, Rikard är ju som en bror för mig, var det inte läge att dra sig ur. Kände att krampen var närvarande dagarna och natten innan, men ibland får man chansa. Vi skulle paddla kajak vilket jag aldrig tidigare gjort, men det kändes bara kul att få pröva något nytt. Vi var sena, men Rikards far och min familj hjälptes åt och till sist hade vi 15 minuter på oss innan starten gick, och då var allt redo. Lite vinglit och trångt i starten och efter ca 400m tänkte jag att detta kommer inte att gå, armarna var fulla med mjölksyra och det gick ändå inte fort, allt eftersom tiden gick så började min kropp att anpassa sig och nu gick det framåt med bra fart. Är ju stark i kroppen så efter ett tag så började allt fler att sacka efter, maskinen var igång. Dock hade vi ingen chans mot kajakerna i täten som var som formel 1 bilar medan våra kajaker var som en bruksbil så att säga, men de var dock bättre än de som hade Trabanter (liten Östtysk bil (tror jag) med hårdplast som ledord) om liknelsen tillåts. De kajaktister som försvann i fjärran var inte heller nybörjare, Högst orättvist att ha tränat innan….

(En liten premiärtur paddling på 1,9 milsmiley samt ovärdelig bärhjälp av Algot o Torik, vädret var lite busigt, men vrför ligger min kajak under vattenlinjen?)

Hade sett fram mot 7 meters hoppet in i iskallt vatten med skräckblandad fascination, har bara hoppat 7:an en gång tidigare oh det var i tidiga tonåren när jag och en polare låg högst uppe på 10:an för att spana brudar, då fick vi inte vara där för badvakten och vi skulle då hoppa, då min kamrat hoppade 10:an så kunde jag med att smita ner en nivå till 7:an, men kommer bara ihåg skräcken under hoppet. Tänkte att jag hoppar aldrig 7:an igen, men se där vad fel man kan ha. Tack vara tävlingmomentet, man var ju inne i det så att säga, samt att det var en strid ström av hoppande deltagare så blev det enkelt, här var ju grupptrycket positiv! Utan hopp hade det blivit tidstillägg och det var ju uteslutet. Hoppet skedde med flytväst och då min väst hade skrevspänne, så var inte väg nedåt så att säga. När jag landade i vattnet så var det för kallt för mina lemmar, jag frös i mina rörelser, dessutom så hade jag ingen luft i lungorna efter att ha vrålat hela vägen ner. Paniken var nära och det var tur att jag hade flytväst annars hade dom fått fiskat upp mig. Förlorade mitt pannband i vattnet (snyft) Efter detta sprang man vidare 1500m bärandes kajaker. Fördelen med detta var att man snabbt byggde upp lite värme igen. Hade krampkänning i benen redan i kajaken innan hoppet, men nedkyld och med tyngden av kajakerna så började jag känna av kramp i benen, detta lugnade ner sig när vi började paddla igen, men jag anade oråd… efter 1,9mils paddling kände jag mig stark, det är ju ganska fantastiskt att man kan ligga sjuk i feber i en vecka för att sedan testa en gren som man aldrig gjort innan och vara oberörd rent kraftmässigt efter nästan 2mil! Det var ju coolt tänkte jag. Ca 2h och 30 minuter tog paddlingen. Ca 30 minuter efter de allra snabbaste. Vi växlade till löpningen och allt utom magen kändes bra, fick uppsöka skogen för att släppa ut det onda, skogen trodde jag, men fann mig monandes (rumpan bar) mot några stackars medtävlare som kom förbi i kajak, men nöden har ingen lag, särskilt inte när man är dålig i magen och utan tjocktarm. Ber om ursäkt för detta, men magen var helt enkelt kass. Den inledande löp orienteringen gick genom kuperad skogsterräng och började med kraftig stigning uppför, Rikard orienterade skickligt rakt på kontrollerna. När det kändes som att vi började få fint flyt i löpningen efter att ha varit helt stela i benen efter stillasittande i kajak och nedkylda av kallbadet och regnet som konstant var närvarande började jag känna av högra låret. Krampen blev mer och mer påtaglig och så plötsligt var tävlingen över. Detta har hänt mig en gång tidigare då jag skulle springa ett maratonlopp, kom två km och sedan tog det stopp, var då liksom den här gången dålig i kistan. Så nhär ligger det till, när jag blir sjuk, förlorar jag mer vätska och salter än normalt, detta medför att jag behöver mer tid för att bygga upp mina depåer efter sjukdom, kan därför behöva några dagar efter det att jag varit sjuk för att återställa balansen. Nu blev tävlingen rakt på tillfrisknande och jag var feberfri, men inte ok i magen. Rikard trodde nog att jag skulle komma igång igen, det tog ju tvärstopp, för honom överraskande. Kände att det var över för den här gången, snopet då vi båda kände oss starka och jag har ju tränat extra mycket MTB (mountainbike) det sista på min egengjorda (med brors hjälp) i Falköping. Nu fick vi inte ens komma ut på banan. Att vi hade en 2,5km kvar till värmen gjorde inte saken lättare och vi blev allt mer nedkylda, Rikard sprang runt lite för att hålla uppe värmen och jag värmdes lite av smärtan när låret då och då knöt ihop sig. Vi var på gott humör och Rikard tog det bra och fokus ändrades snabbt från att få en fin placering i tävlingen till att komma snabbt in i bastun. Kändes nästan bra när jag strax innan mål och nu med kramp lite här och där i kroppen ramlade ihop i en hög i vägrenen oförmögen att ta mig upp själv, stukade lillfingret på höger hand i fallet och Rikard fick dra upp mig på fötter igen, bra för att detta bevisade att det var hög tid att avbryta, det gick inte längre kroppen sa ifrån.

Bastu värmen kändes mycket bra och vi delade den med ett annat lag som också fått bryta snörpligt då en av dem hade stukat foten. På grund av vätskebristen så värmde jag mig bara i bastun, onödigt att förlora mer vätska genom ytterligare svettning.

Regnet fortsatte att ösa ner och vi var ganska nöjda med att få åka hem till värmen, kul hade vi och det kändes som att vi kom närmre varandra, jag och Rikard. Egentligen så var det ju dumt av mig att köra när jag dagen innan legat i feber, viste ju att magen var ur spel och att risken var överhängande att det skulle sluta som det gjorde, hade förvarnat Rikard att det var tveksamt om kroppen skulle hålla. Med facit i hand, skulle jag göra det igen? Definitivt JA! Varför?

Jo jag älskar att röra på mig och tycker att det är kul, kul,kul, efter en vecka till sängs får jag krupp! Att vara ute och kämpa sida vid sida med Rikard är så lockande att jag inte kan avböja. Livet har gett oss alla tillfällen, olika tillfällen att uppleva och att utvecklas, min bakgrund gör att jag gör vad som helst för att slippa sjuksängen, att “passa” stå över på ett sådant här tillfälle när jag nu inte hade feber finns inte i min värld, det kunde ju gått- och roligt hade vismiley! Dock bad jag Rikard och hans far om ursäkt, ledsamt för dom att åka långt utan avslut, tror dock ändå att Rikard tyckte att det var kul, kändes som att det gav mersmak och att vi blev revachsugna.

(Föreläsning i Göteborg på Hotell Eggers vid Centralen)

Och vet Ni, man är inte Da duv No Limit för intet!

Tävla smart, det ska jag försöka göra/

Da duv- No Limit!



Lite Pain!

Tävling Posted on 2009-09-22 14:54

Hallå!

Tack för kommentarerna Magnus och Rasmus! Gott att det släppte lite sista triathlontävlingen i år. Nu har jag andra planer och satsar helhjärtat mot nya mål. Har arbetat en hel del på hemmafronten, bilder och mer om detta kommer….. Likaså en fullständig rapport från mitt lopp vid Tjörn (Halv)IronMan.

(Lite Painsmiley)

Men innan detta måste jag skriva några rader om mitt nya projekt, har alltid varit faschinerad av MTB (Mountainbike) och har ju tränat med de bästa på Lanzarote två år i rad. Nu har jag så äntligen tagit tag i mitt MTB:ande och en helt fantastisk MTB bana har börjat ta form på Mösseberg i Falköping. Brorsan och jag har rensat upp på den tänkta banan och ett varv kommer att ta ca: 40 min- 1h tror jag.

Ska bli kul att visa banan för den som är sugen, premiär för visning av banan blir på söndagen den 27/9 klockan 8.00, samling vid sommarhemmet i Falköpingv (Mössebergsgården) där majbrasan brukar vara. Är Ni osäkra på var vi startar så ring mig: 0701- 40 93 63. Banan är ganska kuperad stundtals så skyll inte på mig om Ni faller, jag har ramlat varje gång hittillssmiley

För Er som inte vill cykla utomhus eller inte fullt så tidigt på morgonen så kör jag även ett “Spinningpass” (mer cykelträning) på Odenbadet i Falköping kl. 10.00- 11.00 på söndagen den 27/9. Mycket cykling blir det:)

Annars kör jag ett cykelpass vid Odenbadet klockan 18.00- 19.30 varje torsdag på Odenbadet, välkommna!



SEGER!!!

Tävling Posted on 2009-08-29 18:37

Hallå Bloggers!

Äntligen en seger!, ja inte en seger i Törn Halv- IronMan, men en seger över kroppen. En 4:e plats blev det, och jag gjorde säsongens starkaste insatssmiley



Bröllop på G!

Tävling Posted on 2009-08-20 23:56

Hej bästa Bloggers!

Nu är det dags att dra igång bloggandet igen, börjar i vanlig ordning med att kommentera kommentarerna:

Hallå Andreas! Kul att du hittat hit, jo formen var ju kanon innan det blev som det blev, kände mig som en torped upp för Mösseberg! Håller tummarna för dig i helgens Giro di Mösseberg, synd att jag inte kan vara med eller hejja på, giftemål får liksom gå före, tror att det är rätt prioriterat. Kör hårt!

Tack för din kommentar Magnus, jo i rapporten nedan kan du läsa om mitt IM äventyr, vi ses!

Rapport från IronMan SM:

Har haft en fullspäckad tävlingssäsong hittills. Resultaten har varit blandade, har gjort en bra löpartävling som jag vann och formen var på god väg, därefter blev det cykel i Spanien och desvärre en lunginflamation, återhämtade mig förvånansvärt snabbt och kunde göra Gbg-varvet på 1h,24min kort efter. Formen var åter på G och det kändes OK. En kraftig allergisk reaktion på pollen kom ca 3 veckor senare än vad det brukar göra för min del. Medförde att jag var riktigt sänkt i 2 veckor och sov all tid som jag inte arbetade.

Efter detta kämpade jag på och har kört de tävlingar som jag planerat i Svenska cuppen, en enligt mig på de flesta tävlingarna. Körde dock enligt mig själv, bra på lagtävlingen SM sprinten, där laget slutade på en 8:e plats. Tog första (tilldelades) sträckan och var enligt mig inte fullt så långt efter täten på simningen (de simmar ju förbannat fort) och sedan flöt det på bra, utan några direkta svackor. Här blev jag dopingtestad, vilket var en liten tröst, då det visar att man i varje fall har intentionen att vara med där framme. Säsongen har varit plågsam då det är väldigt mycket hårdare att tävla när formen sviker. Dock har jag tränat på allt vad kroppen håller för, känns som att jag har kapacitet som inte riktigt har gått att plocka fram.

Så till IronMan SM som gick av stapeln den 1 augusti i Kalmar. Inför SM ådrog jag mig en ryggskada, kändes som att ett revben gått av, när jag vaknade på mornarna vid 7 tiden så hade jag seriöst ont i ryggen till klockan 12-13 på dagen, då började kroppen komma igång och så jick det ok tills nästa morgon o.s.v. Visade sig att det var en muskelbristning i ryggen. Dagen innan SM var skadan i ryggen nästan helt borta och jag var sugen på att köra, hade varit lite dålig i magen under veckan men det är jag ju oftast (på grund av bortopererad tjocktarm se ”best of blogg). Kände att jag förlorade mycket vätska och salter på grund av diarréer. Ingen optimal uppladdning inför en IronMan alltså. Hade svårt att äta (vilket är ovanligt för mig) dagen innan IM. Tänkte att jag hade säkert reserver ändå (måste vara positiv).

Familjen var samlad och jag tyckte att det skulle bli roligt att tävla, starten gick och det kändes bra i kroppen, kanske saknades lite tryck, men tänkte att jag omedvetet höll tillbaka inför det avslutande varvet på simningen, första varvet gick ok dock kände jag av en begynnande huvudvärk. Typ 32 minuter tog första varvet. Siktade på timmen eller under. Drog igång hårt på det andra och sista varvet och började må illa, fick allt ondare i huvudet och det kändes som om simglasögonen var på väg igenom skallen, stannade och rättade till glasögonen för att lätta på trycket, dock utan effekt. Kort därefter så spydde jag i en serie kramper i magen, tänkte att det var nog det onda som skulle ut och fortsatte att simma efter bästa förmåga. Efter att ha spytt fyra gånger kände jag mig lite spak, funderade ett tag på att hänga kvar vid markeringsbojjen (rundningsmärke) för att kräkas färdigt, men något rösten inom mig sa att – det här är IronMan, det ska vara tufft. Jag simmade nu utan kraft men levde på den teknik som jag trots allt har arbetat upp. Funderade på att bryta efter simningen men kom fram till att jag måste testa cyklingen, kan ju bryta om jag börjar må dåligt igen tänkte jag. Ut på cykeln i högsta fart och kände att jag var i mitt rätta element, är ju bra på cykel! Kände även här att det var svårt att dricka vätska och att få i mig energi. Cyklingen gick väldigt bra och jag cyklade upp mig från en 130 plats till en 8-9:e plats tror jag. Under cyklingen märkte jag att synen blivigt dimmigare och jag fick allt svårare att se klart och jag kände mig allt mer snurrig, ett tecken på vätske och saltbrist. Inte bra tänkte jag när jag helt vimmelkantig försökte hitta mitt ”bås” för att byta till löpningen. Inspirerad av publik och att jag faktiskt hade cyklat riktigt fort, femte snabbaste tid tror jag 4h 36 eller 37min, så fortsatte jag min kamp mot värmen och den allt mer sviktande kroppen. 7km gick bra, ganska sakta men ändå ok, kan jag bara hålla detta tempo även om jag blev passerad då och då så är det bra tänkte jag. Efter ytterligare några kilometer och ett allt mer släpande löpsteg började jag ana att det här blir svårt och att något inte var rätt i kroppen.

När jag så kom in för varvning efter 14km löpning var det slut, beslutet var inte svårt, vilket jag trodde att det skulle vara, men kroppen sa NEJ!

Hade inte ont någonstans och ryggen var inte heller problemet. Min syster frågade efteråt då jag mådde bra om jag inte var besviken, hon trodde att jag skulle vara det, men det var jag inte. Hade gett gärnet och kroppen ville inte, att då kunna bryta kändes som en vinst i sig. Borde givetvis ha gtt upp redan på simningen (kommer till varför längre ner). Men hade jag inte fortsatt så hade jag inte fått cykla fort, undrar hur fort jag hade cyklat om jag varit i slag?!

Det värsta med IronMan SM var att se blicken i min brors ögon när han såg mig göra tecken för att nu kliver jag av banan, han är min assistans på tävlingarna och har inga krav på min prestation men den blick han gav mig signalerade att han var riktigt ledsen för min skull, detta skar faktiskt i hjärtat och jag blir lite förbannad när jag tänker på det, ”kroppjävel” tänker jag då. Både jag och min blivande fru, gifter oss nu på lördag, blevriktigt magsjuka efter Kalmar och turades om att springa på dass. Tråkigt nog så satte detta igång värkar hos min sambo som är rejält gravid. Anna- Linnéa har fått lida en hel del på grund av magsjukan och det är först nu som värkarna kommer mer sällan, vi ska inte få barn för än i slutet av oktober så det är för tidigt att få värkar nu.

Nu står det 3-1 mellan Da duv och IM distansen, alltså 4 starter i IM varav en bruten, lite surt men revansch kommer….

För övrigt så ser jag det så här: Alla dagar som jag kan simma 3,8km samt cykla 18 mil och springa 14km är bra dagar!!!

Livet är ju kul! Efter sjukdomen så tänkte jag att jag måste komma i form till vårt bröllop, började då springa och vägde faktiskt 89 modiga kilon förra fredagen, kilon som jag la på mig efter IM. Vägde faktiskt 83kg igår och är på god väg att komma i fin form till bröllopet, siktar på 80kg tills på lördag…

Hur har jag tappat alla kilon då, ja om allt går enligt planerna imorgon så har jag under veckan fre-fre sprungit 15mil, cyklat 18 mil och sovit en hel del, min blivande hustru sa att -jag är som en lejon hanne (då sträckte man ju lite på sig, tills hon fortsatte) du springer (tränar) och sedan så sover du!

Som äkta man får man väl bättra sig….

Är föresten anmäld till Tjörn halv IM, nu blir det åka av!!!!!!!

(Lite nakenbänkpress är aldrig fel, jag pressar här 105kg, ont iryggen i en månad efteråtsmiley) PS! Under rubriken bilder på min hemsida kan Ni (längst ner se mitt berömda 190kg marklyft, var lite bitigare då:)

Da duv- The man ho has no Limitations!



« PreviousNext »